FANNY EKBERG

Då var man 18 år. Körkortet väntar och man räknas som vuxen. Känns lite konstigt faktiskt.

Efter en vecka i Minsk, är jag nu tillbaka i den lilla bohålan Nyköping. Jag har aldrig varit så glad över att få komma hem i hela mitt snart 18-åriga liv! Resan har minst sagt varit intressant. Just nu är jag bara glad över min fräscha toalett, det svenska språket, svensk valuta, att kunna dricka vatten ur kran, att äta mat som inte är ost-inlindad eller i grötform och att få dricka mjölk igen. En fruktansvärt lärorik resa har det varit, med många trevliga möten. Det är ju inte alltid man får tillfälle att träffa esteter från Vitryssland. Om två veckor kommer de till Sverige. Det ska bli minst lika spännande.
.
Trots alla negativa aspekter, så är det en liten del av mig som längtar tillbaka. En liten del av mig kände sig hemma i skolan. Och personligen så vande jag mig snabbt vid det spartanska levnadssättet. Det får en att inse hur mycket man älskar Sverige. Förhoppningsvis får vi åka tillbaka till Vitryssland snart igen. Vi får se.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Shit. Snart drar jag till Minsk. Minsk som i Vitryssland. Lite svårt att tro. Snart måste jag gå och lägga mig. Jag ska ju upp om 7 timmar.

Solsken, plusgrader, värme. Snön smälte bort lika snabbt som den föll. Igår låg det 15 cm snö på gatan, nu smälter den snön nerför asfalten, likt en vackert porlande bäck. Jag bryr mig inte om att gissa vad det ska bli för väder längre. Det är bara att go with the flow.

"Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad." - Martin Luther King

Efter en sjukt jobbig dag, innehållande: innebandy i en och en halv timme, HAIR-dans och fiol, så tror jag att jag ska gå och lägga mig.

Ännu en onsdag. Musik, musik, musik! Fint väder är det också. Som det ser ut just nu så kan det inte bli mycket bättre. Jag tycker att vi bestämmer att det fortsätter så här. Klappat och klart. Så gör vi. Nu ska jag spela gitarr.

Filmen till engelska-uppgiften är äntligen färdig. Efter att ha arbetat med den sedan vecka 4 är den fulländad. Allting som ska skrivas är skrivet, och allting som ska göras är gjort. Nu sitter jag bara och gillar läget. Och lite sånt.

Jag älskar mitt liv. Det finns inga ord. Jag tänker på vilken skatt varje ny dag är. Jag ser allt när jag tittar mitt lilla marsvin i ögonen. Fan va jag är lycklig. Jag bara älskar mitt liv, och alla runt omkring mig. Älskar.

Musik, musik, och lite musik står på schemat. Sång, gitarr och ensembler. Älskar min linje. Älskar onsdagar.

Dagen: 1. Promenad med min underbara familj i det underbart vackra vädret. 2. Lyckades klippa mig i fingret, f(pip)ck! 3. Dagen avslutades med födelsedagsmiddag för farmor, som idag fyller 74 år. 4. Inser det faktum att det är söndag, vilket innebär ännu en skoldag imorgon. 5. God natt.

.

.

.

.

.

Nu går det snabbt. Snön smälter, asfalt framträder och stormvindar härjar. Det är våren som kommer. Snart ploppar snödroppar och krokusar upp från ingenstans, och ljuset tar över återigen. Slask kanske inte är det roligaste som finns på denna jord, men det är ganska vackert. Gruskornen ligger som pärlor i den glittrande isen, och vattnet som porlar under den tunna isytan liknar en sovande bäck, som nu andas friska vårvindar och vaknar till liv. Varje årstid har sin charm.

Sitter och slappar i soffan denna fredag-kväll. Mer behöver man inte göra, när skolan har tagit ett kort avbrott, för att ersättas av en underbar helg. Imorgon blir det äventyr på stan med lilla mamma. Här stressas det inte i onödan.

Vad gör man när man sitter och väntar på att historian ska börja, kl 10.15? Svaret är: inte mycket!

Då var det första mars. Början på våren, ska det vara i alla fall. Men det kommer nog att dröja innan den här snön smälter bort.