FANNY EKBERG

Sista augusti, vilket i år innebär ösregn i massor och 15 grader. Då blir det att sitta inne och mysa sig igenom fredagseftermiddagen. 

 

Idag blåser det höstvindar. Små hösttecken börjar dyka upp överallt och snart kläs hela tillvaron i gula, röda och bruna nyanser. Vintersjälen inom mig ler stort. 

 

 

Idag börjar skolan för alla underbara esteter. Då är det lite sorgligt att man själv sitter här i sin ensamhet, lite småsnuvig och bara längtar tills man får se alla uppsättningar som esteterna, minus mig själv, kommer att sätta upp i höst/vinter. I nuläget kan jag bara vara en stolt före-detta-estet. 

 

Nu är jag trött på att vara sjuk. Jag tog tag i min obefintliga men ändå metaforiskt närvarande krage och tog en promenad i det fina vädret. Efter gårdagens fula dag så kom dagens vackra väder väldigt lägligt. Jag minns inte senast när luften var så ren och klar som den är idag. På ett sätt så känns det som om hösten är på väg med små steg. Men en underbar promenad var det. 

 

 

 

Idag börjar skolan. Fast inte för mig. Själv sitter jag och letar jobb för fullt, försöker att bli frisk och njuter av lite ensamtid. 

Nu när det regnar utanför fönstret, så får man tänka tillbaka på sommarens fina stunder. Det har ju faktiskt funnits sådana stunder. Fina alltså.

.

Allt jag önskar nu är en riktig vinter. Inte en pissig typ-bara-höst-vinter som vi hade förra året. En slags balansgång mellan slask och dödshalka. Efter denna regniga sommar så står hoppet kanske inte så högt för en underbar-tårsamlande-barnasinnes-vinter. Men man kan ju alltid hoppas. 

Idag var det Portobello Road längs hela Öster. Och istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv, då jag har gått och blivit förkyld, så tog vi en tur ner på stan och hittade allt ovan + ett par jeans som nu snurrar runt i tvättmaskinen. Allt detta för 140 kronor. Inte illa om jag får säga det själv. Och det säger jag verkligen. 

.

Att gå på loppis fungerar ungefär som terapi för mig. Nu hoppas jag bara på att bli frisk. Helst snart. Egentligen nu. Men snart går väl också bra.

Nu är jag trött på att vara sjuk. NU VILL JAG HÅLLA I MITT MARSVIN! Att det ska vara så svårt för mig att förstå. Ikväll blir det i alla fall räkor till middag. Alltid något. 

Äntligen har Folklarm sparkat igång igen. Efter en hel sommar samlas återigen vår lilla folkmusik-grupp och musciserar som aldrig förr. Hjärteglada och själaglada. Nu ser jag fram emot ännu ett underbart musikår, fullt med Folklarm. 

Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden. Den tiden då jag hade skolans skyddande väggar runt omkring mig. Den tiden då mina vänner inte for till Sveriges alla hörn. Den tiden då jag inte hade framfört min sista musikal med estetlinjen, eller tagit studenten, eller varit på fin bal för att avsluta mina tre år på gymnasiet. Det är väl lite mycket att önska tillbaka de tre åren, men nu när jag sitter och inser att det bara är fem dagar kvar till skolstart, för vad som känns vara alla utom mig, så kan jag inte låta bli att sakna min skoltid. Men, "the show must go on".

 

 

Ungefär så känner jag om att vara sjuk. Har just nu ont i halsen. Hoppas för allt som är kärt att snoret behagar att icke visa sin närvaro. Ungefär. 

Är hemma efter en underbar vecka i Sälenfjällen. Fint väder, vacker natur och efterlängtad stillhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag klippt mig, spenderat 100 kronor på stan, sprungit med marsvinen på gräsmattan och tvättat kläder. Rolig tisdag.

 

Idag har jag fått hem ett paket från Tradera, känner mig lite allmänt trött och snart kommer det nog regn. En vanlig måndag. 

 

Idag är det fredag, och jag är lite trött då åskvädret höll mig vaken i natt. Men jag har plockat vildhallon och ikväll blir det tacos. Så jag e int' bitter. 

 

 

Dagarna går fort... Månaderna också. 

.

Igår var det loppis igen, och jag och mamma kunde ju inte hålla oss borta. Kom hem med lite ljuslyktor, en tröja och... BÖCKER! Men den här gången vart det bara 8 stycken. Hehe...