Envisa rötter och en liten pedda.
Också har ännu en dag gått.
Idag sa vi hejdå till den fula enbusken. De envisa rötterna satt hårdare i moder jord än förväntat. Det blev att använda morfars bil, knyta fast ett rep och köra. Knak och brak sa det, och sedan var enbusken historia. Nu är det så fint och luftigt, och i framtiden ska det sättas häck-plantor. Hej och hå.
Sedan bar det av till Arbetsförmedlingen på min fina cykel i kallt höstväder. Efter en föreläsning om praktik så cyklades det vidare till min forna skola för att titta på talangfulla esteter framföra en underbar pedda (= pedagogisk konsert = träning att framföra en sång eller liknande på scen framför publik, för alla er som inte pratar "estetiska"). När hela konserten var över så visade det sig att jag hade glömt att lägga fram morfars bilnyckel, som mamma och lillasyster skulle ha då lillesyrran skulle skjutsas till teater. Efter lite panikattacker på hemmafronten så var lilla mamma ändå tillräckligt smart för att tänka på vad jag hade haft på mig tidigare under dagen, och hittade sedan bilnyckeln i min trädgårds-jackficka. Bra mamma. Fy Fanny!
Efter mycket "förlåt mig" och "men gud, det glömde jag helt bort", så cyklade jag hem i nalkande höstmörker med kalla fingrar. Sedan blev det varm choklad och ravioli i bolognesesås. Imorgon väntar det ovälkomna ogräslandet och ett antal ton kvistar och grenar att köra i kompostkvarnen. Jippi.
