I helgen var det dags igen. Jag och pappa drog ut på Sörmlandsleden, men den här gången på riktigt med övernattning och allt. Vi skrev dagbok:
DAG 1, 30-07-11
När mamma hade lämnat av oss i Buskhyttan så började vandringen. Det första som vi mötte var en uppförsbacke utan dess like. Bra början.
Den första biten ar dock fin. Vacker natur. Men när vi hade gått cirka 500 meter så kom regnet. Och det regnade inte lite. När vi hade klätt ryggsäckarna i regnskydd så sprang vi efter skydd under en stor gran. Där stod vi ett tag och skådade när den väldiga himmeln grät sina tårar. Dock insåg vi att vi var tvungna att gå i häll-regnet när vi stått och kurat ett tag. Vi blev blöta, helt enkelt. Medan vi gick i det midje-höga gräset så märkte vi snart att det även innehöll brännässlor. Benen fick stryk, men det var bara att gå vidare.
Efter ett tag lugnade vädret ner sig och snart var vi tvungna att rasta. Men så fort vi satte oss ner blev vi attackerade av flugsvärmar som ville lägga ägg i våra öron. Mysigt. Jag fick en smärre panik och klädde mig i min regnkappa och drog luvan över huvudet och försökte att täcka ansiktet så gott jag kunde. Det var ingen trevlig tid till att fika om man säger så.
Hoppet började sedan att tryta när vi vid ett tillfälle upptäckte att vi hade gått i en cirkel. Och det var ingen lätt extra-väg vi omedvetet hade gått. Det var uppför ett berg, och sedan nerför. Allt på grund av totalt puckad skyltning.
Mycket av terrängen bestod av blötmark och djupa traktor-spår. Skorna sög åt sig vatten som svampar och båda två började att bli lite smått negativa, eller rättare sagt förbannade.
Efter ett tag hittade vi dock en bra tältplats. Efter att det hade regnet från och till hela dagen så var det nu uppehåll. Vi satte upp tältet så fort som möjligt, slängde in alla grejer och hängde upp alla kläder som var blöta på grenar i närheten. Strumporna var vi tvungna att först vrida ur. Om det varit möjligt hade vi vridit ur skorna också, men det gick ju inte riktigt.
Sedan var det dags för middag. Mexikan-soppa med fullkornspasta. När vi hade fått mat i magen och borstat tänderna så flydde vi in i tältet från mygg och flugor. Båda kände sig trötta, så det var bara att sova. Trots att precis allting var blött eller fuktigt, så började livet kännas lite värt att leva igen.
Att det började regna igen, och vi inser att kläderna hänger ute på tork, kanske var lite irriterande. Men allting vi kunde hoppas på var en fin och TORR morgondag.
.
.
DAG 2, 31-07-11
Vi inser att denna dag kommer att bli finare än igår. Jippie! Den kunde ju i alla fall inte bli värre. Kläderna som vi hade låtit torka är blötare än igår. Lyckat. Eftersom det är lite kyligt så tar vi långbyxor på oss.
Vi börjar att knalla, och det faktum att det inte regnar är underbart. Naturen är fantastisk, med varierande landskap. Det enda som kan dra ner på humöret är att det låter ”KLAFS” om fötterna. Vid varje rast vrider vi ur strumporna och luftar fötterna. Dessutom går vi i krig med alla förbannade flugor.
Allting är fortfarande lika fuktigt och enorma ormbusk-skogar dränker ner oss totalt. Mina, tidigare, ljusgrå mjukisbyxor är nu mörkgrå. Snart väntar fasan att återigen tvingas ta på sig de dyblöta strumporna.
Snart är det dags för lunch. Efter att ha bestigit skogens Mount Everest hittar vi en perfekt rastplats. Efter att mjölksyran har sugit kraften ur benen så smakar det gott med lite spagetti bolognese. Trots att all äventyrsmat har vart god så är det inte värt 70 kronor/påse. Nästa gång lagar vi egen mat.
Vi inser efter ett tag att det är flugfritt. Halleluja. Här uppe är också marken torr och solen skiner, men trots detta måste strumporna än en gång vridas ur.
.
Statusrapport:
Antal blinningbett: 3
Antal geggamoja-hål: För många...
Antal flugjävlar: 0
Antal skogsmyror, som BITS: Massor!
Antal ölburkar kvar:0
Antal livstecken hittills: 4 personer + 2 hundar
.
Denna dag är så mycket mer underbar än igår. Underbar natur, lummig skog och öppna berglandskap täckta med vackert lila ljung. Många fina bilder blir det. Trots bitar av träskhål och geggamoja-pölar så är upplevelsen fantastisk.
Efter ett tag inser vi att vi dör lite grann av värmeslag. Långbyxorna åker av och kortbrallorna tas på. Mina är fortfarande blöta efter att ha hängt på tork igår. Vi svettas floder, men mungiporna pekar uppåt. Det är ju, äntligen, fint väder.
Sedan återstår bara att sitta och vänta på lilla mamma som ska hämta oss med bilen. Stället vi valde att vänta på är kanske inte det bästa då jag blir uppäten av rödmyror.
.
Förutom en fantastisk upplevelse får jag med mig erfarenheter och 57 nya myggbett hem. Tummen upp för det!
.
Man kan säga att hade en ganska händelserik helg!
