FANNY EKBERG

Igår regnade det hela dagen. Idag ser inte mycket bättre ut. Idag är det ett sådant där: kan-det-verkligen-regna-så-här-mycket-väder. Eller också ett så kallat: idag-tänker-jag-absolut-inte-sätta-min-fot-utanför-dörren-väder. Ett mys-pys väder alltså...

 

 

 

Nu vill jag ha riktig vinter, med snö och julafton och allt. Idag tittade solen fram för första gången på länge, efter att det har varit sånt här "gröt-väder" ett tag. Det är ju inte det roligaste som finns.

 

Idag var jag på arbetsförmedlingen och skrev in mig i ungdomsgarantin, vilket innebär att jag från och med imorgon får ersättning för min arbetslöshet. Det är ju trevligt att ha någon liten inkomst.

 

Sedan tog jag en promenad hem i mörkret. 5 km till min RunKeeper-lista. Jag stannade till en stund vid hamnen och var bara tvungen att föreviga den stilla stämningen. Jag har ju nämligen börjat använda Instagram med min nya fina telefon. Riktigt högteknologiskt börjar jag bli. Det är nästan så att jag skrämmer mig själv lite. 

 

Idag var det alla helgonas dag. Då for vi ut till Nya kyrkogården för att hälsa på gamla nära och kära. Vi vandrade runt i mörkret bland alla gravstenar och skådade ut över ett landskap fullt av sorg. Överallt lyste vackra ljus som kastade ett lugnande sken över alla de namn som gått vidare. 

 

Själv börjar jag alltid att tänka när jag går runt på en kyrkogård vid alla helgona. Så många personer dör varje dag. Vissa naturligt. Andra i olyckor. Somliga i tragedier. Och en del av egen vilja. I minneslunden tänds ljus för alla dessa, men ingen vet vem som tänder ett ljus för vilken av dem, förutom den som själv håller i tändstickan. Vi tänder ljusen för att minnas dem. 

 

Sedan vandrar mina tankar vidare till de som faktiskt tänder ljusen. Jag skådar ut över alla dem som samlats och kan inte låta bli att undra hur många av dem som uppskattar livet. Som verkligen uppskattar livet. Folk går runt och säger att de är lyckliga för ditten och datten och att de lever för det här och det här. Men hur många av dem vet vad de pratar om? Hur många vet verkligen vad de pratar om?

 

Vi tänder ljus för dem som inte längre finns hos oss, men vi måste komma ihåg att leva för deras skull. Detta för mina tankar till familjens nära vän som inte riktigt visste hur han skulle leva. Som vi nu måste leva för, då han lämnade oss i somras. 

 

Nu faller mörkret fort. Dagarna blir kortare och kortare och solens frånvaro siar om en snart kommen vinter. Det gäller att hålla humöret uppe med tända ljus och mys-musik, nu när vi går in i den period som sänker ner nästan hela Sveriges befolkning i depression. 

 

Men jag är inte bitter. Mörkret hör vintern till. Och jag älskar vinter. Därför älskar jag mys-mörkret också. Punkt.

 

Det här är ju bara helt underbart! Igår var det snöfall på flera håll i landet, och idag är det nollgradigt! Tjocka halsdukar, raggsockor och mössa. MYSIGT!

 

Och för alla er som undrar om jag är ironisk, schizofren eller bara dum i huvudet: jag råkar vara helt allvarlig. Jag älskar vinter, kyla, behov till varma kläder, skidåkning och SNÖ! Jag är en sådan där konstig människa som älskar att pulsa i snö i minusgrader. Jag älskar att gå hem i mina sköna vinterkängor, när extra stora snöflingor dinglar ner från en grå-blå himmel. 

 

Jag var nog en same i mitt förra liv. Eller en isbjörn.

 

Idag visade vintern sitt ansikte, i form av ynkliga 2 plusgrader på termometern. Solen var framme en liten stund på förmiddagen, men nu har hon dragit sig tillbaka för vila. 

 

Det absolut mysigaste som finns är att ta en promenad i ett vinterland med knarrande snö under kängorna. Att skåda ut över ett gnistrande vitt landskap med knorr under fötterna. 

 

Det näst absolut mysigaste som finns är att ta en promenad i ett höstlandskap med sommarens alla löv under skorna. Att skåda ut över ett färgsprakande landskap med rasslande musik under fötterna. Det är någonting jag älskar. Inte gillar. Älskar!

 

 

Idag tittade solen fram för första gången på flera veckor. Temperaturen visar 15 plusgrader, och himlen är blå. Det är då som man verkligen ser höstens skönhet, bakom allting som är grått och blött, som visserligen hör hösten till. 

 

Allting som är gult blir lysande som guld, med lite hjälp från solen. Och även halvt döda kvistar blir skört vackra i solljuset. Fina höst. Tack för att du har kommit.

 

Tog en liten promenad ner till stan för att införskaffa biljetter till fredagens Höstkonsert på Tessinskolan. (Lite reklam vid sidan om: torsdag och fredag kl 19.00 på Tessinskolan sätter estetklasserna upp en oförglömlig konsert: Höstkonsert 360 grader. Endast 60 kr. Biljetter finns att köpa på Bokia. GÅ DIT!) Då passade jag på att ta med mig kameran, då det inte har blivit så mycket fotograferande på sista tiden. 

 

Vädret var underbart, kyligt och ljusgrått. Å-promenaden är vackrare än någonsin, med lövverk i rött och gult. Allting är så höst-mysigt. Jag har längtat efter det här svala vädret ända sedan det försvann i april. Det är lite regnigt och så, men det tycker jag också är mysigt. 

 

Glad måndag på er alla. 

 

Efter att vädret har välsignat oss med många fina dagar i veckan, så kommer regnet åter igen. Dagen har varit grå och relativt menlös. Förhoppningsvis håller det inte i sig.

 

Jag räknar dagarna till många saker. Dels till Höstkonserten som är om två veckor. Sedan till Lucia. Sedan till Julafton. Hög myspysfaktor på alla tre. Jag går och nynnar på julvisor och längar efter snö. Det är lite tidigt kanske. Men så blir det varje år.

 

 

Nu när trädgårdsarbetet är över, och trädgården ser underbar ut, så finns det tid för lite avslappning och helgmys. Återigen har man tid till att sitta och slappa lite i soffan utan att behöva tänka på ogräs, kärs och fula enbuskar. 

 

På eftermiddagen så blev det en liten promenad för att handla diverse förnödenheter. Att få spatsera runt i vacker skog, med färgglada löv under skorna och andas efterlängtad höstluft är ju aldrig fel. Den kalla luften bet i kinderna, och fingrarna bad om värme. Vi har nu kommit in i mössornas och vantarnas tidsålder. 

 

Framåt kvällskvisten så blev det god mat och en action-rulle. Och nu är det bara att avsluta med lite TV i soffan, innan vi säger adjö till lördagen den trettonde oktober, och hälsar söndagen välkommen.

 

God natt alla fina människor. 

Idag är lilla pappa på utflykt till Stockholm. Då får tjejerna i huset lite egentid. Den spenderas med att flänga runt på stan, slappa lite i soffan och äta oxfilé till middag. Mysigt värre.

.

Dessutom måste jag bara säga igen, att jag ÄLSKAR HÖST! Alla dessa underbara färger, kylan, känslan av att behöva halsduk igen. Älskarälskarälskar.

 

Det är ju vacker natur man har runt omkring sig. Och nu när solen tittar fram, efter dagar och åter dagar av regn, så bara måste man ju gå ut och andas lite. 

 

Idag har jag fikat med världens bästa människa, som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Utanför fönstret gulnar löven och jag andades in frisk höstluft på vägen hem. Kyla, förändring, höst. Nu vill jag ha snö.

 

Så var det måndag igen. Utanför vankas det regn. Livet känns väl ganska bra just nu. 

 

Kalla vindar mot rosig kind. Skiftande färger i alla trädens kronor. Begär efter en extra varm tjocktröja. Och luft så ren som vårens första pust.

.

Nu är det banne mig höst på riktigt. Och det gör min sanna vintersjäl glad. 

 

Idag har det regnat hela dagen. Ganska tröstlöst. Men då blir det att ta på sig sin fina gula regnrock när jag ska ta in posten. Det är ju alltid lite roligt.