FANNY EKBERG

nyklippt gräs,

att jogga på Söra,

nya sänglakan,

inbakade flätor.

 

att bli frisk,

att hitta en låt av en artist som man hade glömt bort att man gillade,

en räkmacka.

att gå på gröna gräsängar med tankarna i himlen,

vårväder,

att ta studenten.

att ha sportlov,

att sitta på yttertrappan i solskenet,

att känna att man lever.

att lyssna på musik som får huden att knottra sig,

att känna att man är på banan igen.

en klarblå himmel i slutet på september,

att vakna när morgonen är som vackrast.

att känna att man kan andas igen,

att spela folkmusik för hundratals förskolebarn,

att inte ha någonting att göra i helgen.

Det är häftigt när man kommer på meningen med livet. Det handlar om att se skönheten i varje ogräs och rörelsen i varje asplöv. Det handlar om att se livet i varje myra och att förstå sambandet mellan dig själv och ett sandkorn. Marken vi går på och luften vi andas är alla en del av naturen. Vi är en liten del av det vackra, även fast vi är för trångsynta för att se det med våra egna ögon. Vår syn är begränsad, så vi måste lära oss att tänka större. Se världen med himlens ögon. Varje sten har liv, varje löv har rörelse. Allting andas, allting är vackert. Naturen rör sig i sin egen takt. Den rör sig i ett tempo som är värt att vara avundsjuk på. Naturens sätt att leva är vackert.

.

Meningen med livet behöver inte vara mer komplicerad än så.

att inse att sommarlovet bara har börjat,

ett ägg som har kokat alldeles precis lagom länge så att gulan fortfarande är krämig.

skolavslutningar,

sommarregn.

att sätta upp en musikal,

att inse hur mycket du tycker om dina vänner,

att inse att dina vänner tycker lika mycket om dig.

Över ländernas berg och slätter, genom städernas sorl och brus.
Hörs en sång för miljoner röster, som är uppfylld av kraft och ljus.