FANNY EKBERG

Innan jag börjar, för allas vetskap: Jag hatar fortfarande teknik. Men jag lyckades få fram ljud i TV:n när den är kopplad till min dator, trots att kvinnan på Apple inte visste hur man skulle göra. Så det betyder ju i alla fall att jag är typ smartast i världen. Alltid något.

 

Jag hatar datorer. Jag hatar TV-apparater. Jag hatar TV-antenner. Jag hatar HDMI-kablar och input och ljudutgångar och all sån skit. Jag hatar all teknik! Den fungerar ju ändå aldrig! "Stoppa bara i sladden så fungerar allting perfekt direkt" säger mannen i affären. BULLSHIT!! De skulle lika gärna kunna säga: "Stoppa bara i sladden så kommer det små rosa älvor och sprider sitt stoft över din TV, och poff så fungerar allting perfekt". 

.

Någon gång ska jag flytta ut till en grotta i skogen och leva utan teknik!!!

 

 

 

 

Idag tog vi ännu en spontantripp ut på Sörmlandsleden, och den här gången kunde mamma följa med. Vi gick i vacker natur, lagade mat på gaskök och plockade skogens guld i form av gula kantareller. Mysigare lördag får man ju leta efter. 

 

 

 

 

 

 

Idag tog pappa, jag och lillasyster en spontantripp ut på Sörmlandsleden. Gick en bit, fikade, gick en liten bit till, vände, åt lunch, gick en liten bit till, fikade och gick till bilen. I korta drag. Skönt att komma ut lite, bort från stress och folk. Lite flugjävlar var det ju, men det får man leva med. Våra "flugskydd" fungerade ganska bra. 

 

 

 

 

 

 

Den här sommaren har bara varit helt jättekonstig. Personligen har jag inte badat en enda gång (vilket det måste bli ändring på innan det blir vinter igen...), folk hittar litervis med kantareller i JULI och vädret verkar ha fått en släng av beslutsångest, då det inte verkar kunna bestämma sig. 

 

Kan ju inflika att det var loppis på Jogersö igår. Jag och mamma var där med cirka ett ton loppis-grejer som skulle säljas. Allt som allt fick vi in över 700 spänn, vilket var över all förväntan. Jag sprang ju så klart runt som en förvirrad jag-vet-inte-vad och letade fynd. Trots att målet var att bli av med saker, så hittade jag lite nya saker. Bland annat 13 böcker. Jag är hopplös...

Vi gjorde allt vi kunde,

sa läkaren,

när allt var över.

Nötta ord, 

som är till för tillit. 

 

Men tänk om han hade klättrat upp till regnbågen,

och sedan vandrat nerför färgstegen,

för att i slutet hitta,

en vacker ängel. 

 

Ängeln,

som var så ensam på sin regnbåge,

skulle bli så glad över hans besök,

att hon erbjöd honom en valfri önskning, 

som ett tack,

för det efterlängtade sällskapet.

Läkaren skulle då be om att flickan i rum 4B på sjukhuset,

skulle bli frisk.

 

Då skulle ängeln slå en gång med sitt juvel-prydda trollspö,

och skapa ett skärt moln av lycka, blommor och glitter.

Molnet skulle sedan sjunka ner mot jorden,

för att blåsa in i fönstret på rum 4B,

och där skulle det försiktigt lägga sig över flickans sjuka kropp,

och återigen öppna hennes trötta ögon, 

och göra henne frisk. 

.

Lördag. 21 juli. Fint väder. Middag med släkten. 

.

Sommardagarna går, innehållande vartannat väder med regn och sol. Jag begraver mig i mina böcker och försvinner i filosofi för små stunder. Mina tankar längtar efter att få prata med en av de underbara personer som verkligen förstår mig. Mitt sinne längtar efter tystnad. Och min själ längtar ut till skärgården. Men för tillfället längar hela min kropp mest efter att få sova. God natt.

 

De senaste dagarna har jag lyssnat på musik som fått mig att rysa av lycka. Jag har gått promenader i ösregn. Jag har läst en bok av världens bästa författare (Arto Paasilinna). Jag har kramat om den lilla krabaten som gör mitt hjärta helt. Jag har filosoferat om framtiden, och längtar efter att en kär vän ska komma hem till Nyköping igen. 

.

Jag lever livet mest.

Har sett filmen "Cockpit" på bio. En riktigt rolig film faktiskt. Ett bevis på att Sverige KAN göra bra rullar, som INTE är Wallander eller Arn Tempelriddaren. Lite överdriven på sina ställen, men Jonas skådespeleri var ganska perfekt. 

 

                                           

Dagarna går.

.

I förmiddags blev det lunch på Öster Malma i form av dovhjortsrostbiff och råstekt potatis med vitlökssmör. Helt i min smak.

.

Om några timmar blir det "Cockpit" på biostaden. 

.

Lite uppdatering, så där bara. 

 

Idag har jag väldigt ont i huvudet. Knarkar hälsopiller och sitter med nack-krage. Kanske inte det roligaste man vill uppleva på en vanlig onsdag. Men sånt är livet. 

 

Idag kom vi hem efter ett besök i Stockholm. Jag upptäckte den hårda vägen att jag inte längre kan gå på Gröna Lund, då min tinnitus höll på att långsamt mörda mig. Jag tänkte inte på att spänningar, fritt-fall-skrik och massor med folk kunde vara lite jobbigt när man är ljudkänslig. Dumma lilla mig... Men vi hade det mysigt med kusinerna i deras nybyggda pool i stället. Inte helt fel.

.

När vi kom hem blev det rökta räkor till middag. Och nu är jag trött.  

Den här dagen har bara varit FUL. Fruktansvärt JÄTTEFUL. Det har regnat on and off hela dagen (och inte i små mängder), och imorse kändes det liksom som att jag inte ens ville upp ur sängen. 

.

Så för att tillföra lite lycka till denna fula dag så drog jag och mamma ner på en spontantripp till stan. När jag sedan kom hem så tog jag mig tiden att fota de underbart vackra liljorna som vi fått av kusinerna igår. Det satte lite färg på en dag som bara varit grå. 

 

 

 

Har precis skådat årets kraftigaste regnväder. Antingen var himlen lite smått förbannad på någonting, eller så var det för att lillasystern mosade fyra spindlar igår. 

.

Hur som helst så har himlen lugnat ner sig nu. Men vi kommer inte att kunna sitta ute på uteplatsen på några dagar. Den är typ, blöt. 

Har precis kommit hem från den stora loppisen i Buskhyttan. Mamma och jag sprang runt som barn på julafton och fyndade både till höger och vänster. Jag hittade mest böcker, men det gör jag alltid. Jag råkar ÄLSKA böcker. Nu får vi hitta på en alternativ bokförvaring, då min bokhylla för tillfället är ganska smockfull. 

 

Lite nya medlemmar i min smiley-familj. Vet inte varför jag har fastnat för dessa underbara gula, glada gubbar. Men varje gång jag ser en av dem så blir jag glad. Jag påminns om vad livet handlar om. Det är kanske därför jag tycker om dem.

 

Solen skiner, fåglarna kvittrar, och snart ska jag fika med världens finaste människa! Peace out.

 

 

 

Mitt liv är brunt, lurvigt, gulligt, mysigt och väger 1,2 kilo. Punkt.

Idag var jag, mamma och lillasyster och såg på Ice Age 4 på bio. Jag måste bara säga att de filmerna är ganska genialiska, och de lyckas att hålla i spänningen och humorn genom alla fortsättningar. 

.

Fyran var inte sämre än någon av de tidigare filmerna. Smart, genomtänkt och väldigt, väldigt roligt! Sedan är det ju John Powell som har gjort musiken också, och det är ju bara ganska underbart.