studentmössa
Idag har jag beställt studentmössa. En miljö-vänlig hatt med guldbrodyrer, estet-nål och lila linjefärger. Fin blir den. Men jag säger bara: 981 kr. Det är dyrt att sluta skolan.
ett litet inlägg om egentligen ingenting
Att prova studentmössa imorgon känns inte okej. Jag menar, redan??! 800 spänn för den är dessutom ett rent rån. Det är fattiga studenter som de säljer till. Men sovmorgon gör mig lite gladare.
Sörmlandsleden i bilder.
Nu när jag sitter här på min ofantligt långa håltimme, så lägger jag upp lite bilder från en underbar tid. Låter tankarna vandra på Sörmlandsleden, bland träden och rådjuren och myrorna.
lite grann om töntighet.
Lite töntvarning är det när man dör av glädje när man får höra att vi ska sjunga "Bohemian Rhapsody" i årets Höstkonsert. Fruktansvärt fantastiskt bra låt. Men men, lite töntig är jag ju. Lite töntig ska man vara.
när man har alldeles för mycket tid
Tre och en halv timmars håltimme. Totalt jävla löjligt. Man hinner ju dö flera gånger om, flera gånger i veckan. Sitter och lyssnar på "Starry night" av Don McLean, för det är allt jag kan göra för tillfället. Engelska-läxan, som jag fick för en timme sedan, är klar. Svenska-artikeln är färdigskriven (en vecka i förväg). Varför är jag så snabb? Visserligen kan jag ju sitta och tänka på att jag har ont i foten sedan jag kraschade med cykeln för att jag var lite tillfälligt dum i huvudet. Det är ju kul.
Stjärnenatt
Starry, starry night.
Paint your palette blue and grey,
Look out on a summer's day,
With eyes that know the darkness in my soul.
Shadows on the hills,
Sketch the trees and the daffodils,
Catch the breeze and the winter chills,
In colors on the snowy linen land.
.
Now I understand what you tried to say to me,
How you suffered for your sanity,
How you tried to set them free.
They would not listen, they did not know how.
Perhaps they'll listen now.
.
Starry, starry night.
Flaming flowers that brightly blaze,
Swirling clouds in violet haze,
Reflect in Vincent's eyes of china blue.
Colors changing hue, morning field of amber grain,
Weathered faces lined in pain,
Are soothed beneath the artist's loving hand.
.
Now I understand what you tried to say to me,
How you suffered for your sanity,
How you tried to set them free.
They would not listen, they did not know how.
Perhaps they'll listen now.
.
For they could not love you,
But still your love was true.
And when no hope was left in sight
On that starry, starry night,
You took your life, as lovers often do.
But I could have told you, Vincent,
This world was never meant for one
As beautiful as you.
.
Starry, starry night.
Portraits hung in empty halls,
Frameless head on nameless walls,
With eyes that watch the world and can't forget.
Like the strangers that you've met,
The ragged men in the ragged clothes,
The silver thorn of bloody rose,
Lie crushed and broken on the virgin snow.
.
Now I think I know what you tried to say to me,
How you suffered for your sanity,
How you tried to set them free.
They would not listen, they're not listening still.
Perhaps they never will...
Hej kom och hjälp mig.
Idag har jag gjort världens vackraste kraschlandning med cykeln. Den är svår att beskriva dock. Jag skulle cykla igenom ett litet utrymme bredvid en nedfälld bom utanför Tonborgen, och då råkade styret fastna i stången (observera att det var ett trångt utrymme jag cyklade igenom). Då föll cykeln framstupa, och jag kunde inte hoppa av cykeln för min fot fastnade i styret som just då svängde till höger och tog tag i min fot i ett fotlås. Det roligaste var att hela processen gick väldigt långsamt! Där låg jag och skrattade. Foten satt fortfarande fast i styret så jag kunde inte komma upp själv. Som tur var hade jag kompisar i närheten som kunde dra mig upp, så jag slapp fråga alla Borgis-barn som också hade sett händelsen. Lite skrubbsår, ett saftigt blåmärke på baksidan av låret och en trasig ringklocka blev resultatet. Hädanefter ska jag gå igenom bom-utrymmet.
Jag är inte rädd för mycket...
men när skolledningen bestämmer att en rockensemble ska innehålla 12 elever, bara för att de har valt att sparka vår lärare, då blir jag fan mörkrädd. Och när de erbjuder en inspelningssal på Gripen (som vi ändå inte kan använda till någonting), istället för Tonborgen där vi har alla lärare och instrument som gör att linjen kan fungera, då blir jag bara förbannad. Jävla politiker som sitter där på sina feta rumpor och pekar och bestämmer saker som de inte har en aning om. Man kan likna det vid Hälsovårdsnämnden som har beslutat att ungdomar idag blir feta av mjölk, och serverar därför bara kartong-smakande, vattnig lättmjölk. Men samtidigt så säljs det läsk, kakor, choklad, godis och kokosbollar i cafeterian på skolan.
.
Om nu kommunen tycker att estetlinjen är så dålig så kan de väl åtminstone bespara oss lidandet att se den dö långsamt, och istället bara säga att de vill stänga ner den för gott. För om de får sin vilja igenom och flyttar oss till Gripen, så är det precis vad som kommer att hända. Fan också.
Inflation är ungefär som att kissa i byxorna.
Idag var det sovmorgon som gällde, första lektionen kl 12.25. Åt lunch med polarna på Sandys och sedan var det samhällskunskap i en timme. Jag tror inte att det finns ett ämne som kan göra mig så pass ointresserad och sömnig och totalt okoncentrerad som samhällskunskap. Jag försöker verkligen att intressera mig, men det är som att knacka på när det inte är någon hemma... Dock blir lektionen lite roligare med lärarens kommentarer. Jag vet nu att miljonären Wallenberg anser att inflation är ungefär som att kissa i byxorna: det är skönt till en början, varmt och mysigt. Men i längden är det ganska äckligt. Jag vet också att om samhället har lurats till att bara köpa apelsiner så leder det till att man måste importera apelsiner, vilket inte är bra för landets ekonomi. Istället ska man locka folket att köpa äpplen istället. Vet inte om dessa läror står i skolplanen, men sånt är ju alltid bra att veta.
plastkort och tredjekluttare
Livet är ju ett konstigt påhitt. Det är någonting som bara är, som bara finns, men ändå är det så fruktansvärt roligt, lärorikt och spännande. Snart har jag det lilla plastkortet som säger att jag får kära bil, och en klasskompis har redan beställt en roadtripp till Heron City i Stockholm med kompisarna för att fira sin födelsedag, med mig som förare. Nu gäller det bara att klara uppkörningen. Ingen press för all del.
.
Annars har skolan börjat, och jag räknas härmed som en tredjekluttare. Det är ganska sinnessjukt att föreställa sig att jag går sista året. Bara ett år kvar. Ett år kvar bara. Underbara, innehållsrika liv.
bara lite sånt här
Nu är vi hemma efter en helgtur till Gävle. En titt av Per Morberg, ett besök i världens mysigaste sommarstuga och spöregn i mängder. Dessutom blev vi bästa kompisar med en grupp gräsänder som vi matade med knäckebröd. På tisdag börjar skolan. Härliga tider.
Jag tycker om att resa, men när resan går till stenåldern så är det inte kul längre.
Nu har vi inget vatten. Igen. Jag förbannar mig själv lite smått för att jag inte duschade och tvättade håret i morse när det fanns vatten. Spola i toaletten får vi göra med vattnet från regntunnan på trädgården, och tvätta händerna får vi göra med vattenflaskor som vi har köpt på Coop Forum. I kväll ska jag och Annika dela på en pizza, som vi äter med händerna, och mamma och pappa ska dela på en kall burk ravioli. Allt för att slippa disk, som vi ändå inte kan diska. Alla stora kastruller, som vi tidigare har kokat saft i tidigare på dagen, står så snällt och väntar i diskhon. Tänk att man skulle få uppleva att bli retad av sina kastruller under sin livstid. Familjen Ekberg leker stenåldersmänniskor.
.
Hur som helst så har jag börjat min sista-jobbvecka-innan-skolan-börjar-vecka. Innan jag drog hem för dagen så passade jag dessutom på att gå på toaletten på jobbet, för där kunde man fortfarande spola.
Händelserika dagar passerar
Mycket har hänt under de senaste dagarna. I torsdags var familjen Ekberg på IKEA i Linköping. Jag fick ett tillskott till mitt rum bestående av en ny skrivbordsstol i björk och en röd skrivbordslampa. Det inspirerade mig till att städa rummet. Hela lördagen gick till att rensa, damma, dammsuga, sortera, hitta saker till loppis och ge rummet en liten makeover. Fint blev det. En annan spännande sak var att vattnet upptäcktes vara brunt på lördagsmorgonen, på grund av en vattenläcka någonstans i Nyköping. Men vi surade inte för det, och på kvällen vankades det krabba och räkor till middag, och lilla morfar firades för sin födelsedag.
.
Idag blir det spelmansstämma på slottet tillsammans med lilla mamma. Sedan blir det jobb imorrn. Sedan längtar jag till skolan. Så är det.
Mitt liv är en liten varm, gosig sak, vars hjärta klappar i takt med mitt.
Två svenskar flög sin kos, till ett land med dubbelbussar, röda telefonkioskar och Big Ben i bakgrunden
Nu är jag och mamma hemma från vår 4 dagars långa London-resa. Underbart har det varit. Vi har: ätit fish & chips, vandrat genom Notting Hill, handlat billiga kläder på Primark, gått genom Piccadilly Circus, sett "The Lion King" på Lyceum Theatre och vandrat i vackra grönskande parker.
Musikalen "The Lion King" var det vackraste jag har upplevt i hela mitt liv. Jag fullkomligt frälstes i stolet jag satt i. Första tonen som togs satte fart på tårarna, och sedan satt jag och småbölade i princip genom hela föreställningen. Så vackert var det. Hela min jordbundna själ gav sig hän till den fullkomligt underbara musiken. Så jävla vackert var det. Jag kan inte sluta säga hur vackert det var. Det är en upplevelse som inte många kan förstå. Så underbart, så vackert.
Annars så hade jag och lilla mamma det trevligt. Vi tog dagen som den kom och vandrade dit vi ville. Diverse prylar som fått följa med hem är: två hattar, massor med pins som fick sitta på väskan, ett par gula shorts, tre CD-skivor, vackra träpärlor som ska göras armband av, en anteckningsbok, ett skärp med noter m.m. Billigt som satan var det. Nästa år ska nog hela familjen åka. Då ska vi checka in en väska som vi kan fylla med billiga saker/kläder. Mamma och jag fick pressa ner allt i våra handbagage. Det gick precis, de blev bara lite extra knubbiga. En fin upplevelse var det.
Musikalen "The Lion King" var det vackraste jag har upplevt i hela mitt liv. Jag fullkomligt frälstes i stolet jag satt i. Första tonen som togs satte fart på tårarna, och sedan satt jag och småbölade i princip genom hela föreställningen. Så vackert var det. Hela min jordbundna själ gav sig hän till den fullkomligt underbara musiken. Så jävla vackert var det. Jag kan inte sluta säga hur vackert det var. Det är en upplevelse som inte många kan förstå. Så underbart, så vackert.
Annars så hade jag och lilla mamma det trevligt. Vi tog dagen som den kom och vandrade dit vi ville. Diverse prylar som fått följa med hem är: två hattar, massor med pins som fick sitta på väskan, ett par gula shorts, tre CD-skivor, vackra träpärlor som ska göras armband av, en anteckningsbok, ett skärp med noter m.m. Billigt som satan var det. Nästa år ska nog hela familjen åka. Då ska vi checka in en väska som vi kan fylla med billiga saker/kläder. Mamma och jag fick pressa ner allt i våra handbagage. Det gick precis, de blev bara lite extra knubbiga. En fin upplevelse var det.
Paint the sky for me will ya?
Dessa vackra sommarkvällar. Dessa vackra himlatak som breder ut sig över våra sinnen. Fyller oss med tankar, respekt och nyfikenhet. Himlen är en målarduk, och naturen har världens största palett. Alla färger finns och alla färger används. Varje kväll målas duken om på nytt. Varje kväll skapas ett nytt konstverk. När det är fredag och man inte har någonting bättre för sig, så är det allt man kan tänka på. Ganska fint det också.
ibland är vardagen ganska ordinär.
Ibland är man på loppis och hittar riktiga fynd. Jag tror att jag har en sjukdom när det gäller att inhandla böcker, jag kan inte sluta... nyaste tillskottet i bokhyllan är bland annat "Hamlet" och "Dr Jekyll & Mr Hyde". Imorgon är det fredag och sista körlektionen på ett tag. Sedan är det roliga saker ett tag framöver. London, Gävle, segling. Myspys.
In the jungle, the mighty jungle.
Vackra kvällar, som får en att föreställa sig en solnedgång på savannen. Av någon anledning spelas "The lion sleeps tonight" i huvudet, och jag fylls av glädje. En liten stund i verkligheten som betyder så mycket. Sådana känslor upplever man inte ofta.
Sörmlandsleden, fortsättningen
I helgen var det dags igen. Jag och pappa drog ut på Sörmlandsleden, men den här gången på riktigt med övernattning och allt. Vi skrev dagbok:
DAG 1, 30-07-11
När mamma hade lämnat av oss i Buskhyttan så började vandringen. Det första som vi mötte var en uppförsbacke utan dess like. Bra början.
Den första biten ar dock fin. Vacker natur. Men när vi hade gått cirka 500 meter så kom regnet. Och det regnade inte lite. När vi hade klätt ryggsäckarna i regnskydd så sprang vi efter skydd under en stor gran. Där stod vi ett tag och skådade när den väldiga himmeln grät sina tårar. Dock insåg vi att vi var tvungna att gå i häll-regnet när vi stått och kurat ett tag. Vi blev blöta, helt enkelt. Medan vi gick i det midje-höga gräset så märkte vi snart att det även innehöll brännässlor. Benen fick stryk, men det var bara att gå vidare.
Efter ett tag lugnade vädret ner sig och snart var vi tvungna att rasta. Men så fort vi satte oss ner blev vi attackerade av flugsvärmar som ville lägga ägg i våra öron. Mysigt. Jag fick en smärre panik och klädde mig i min regnkappa och drog luvan över huvudet och försökte att täcka ansiktet så gott jag kunde. Det var ingen trevlig tid till att fika om man säger så.
Hoppet började sedan att tryta när vi vid ett tillfälle upptäckte att vi hade gått i en cirkel. Och det var ingen lätt extra-väg vi omedvetet hade gått. Det var uppför ett berg, och sedan nerför. Allt på grund av totalt puckad skyltning.
Mycket av terrängen bestod av blötmark och djupa traktor-spår. Skorna sög åt sig vatten som svampar och båda två började att bli lite smått negativa, eller rättare sagt förbannade.
Efter ett tag hittade vi dock en bra tältplats. Efter att det hade regnet från och till hela dagen så var det nu uppehåll. Vi satte upp tältet så fort som möjligt, slängde in alla grejer och hängde upp alla kläder som var blöta på grenar i närheten. Strumporna var vi tvungna att först vrida ur. Om det varit möjligt hade vi vridit ur skorna också, men det gick ju inte riktigt.
Sedan var det dags för middag. Mexikan-soppa med fullkornspasta. När vi hade fått mat i magen och borstat tänderna så flydde vi in i tältet från mygg och flugor. Båda kände sig trötta, så det var bara att sova. Trots att precis allting var blött eller fuktigt, så började livet kännas lite värt att leva igen.
Att det började regna igen, och vi inser att kläderna hänger ute på tork, kanske var lite irriterande. Men allting vi kunde hoppas på var en fin och TORR morgondag.
.
.
DAG 2, 31-07-11
Vi inser att denna dag kommer att bli finare än igår. Jippie! Den kunde ju i alla fall inte bli värre. Kläderna som vi hade låtit torka är blötare än igår. Lyckat. Eftersom det är lite kyligt så tar vi långbyxor på oss.
Vi börjar att knalla, och det faktum att det inte regnar är underbart. Naturen är fantastisk, med varierande landskap. Det enda som kan dra ner på humöret är att det låter ”KLAFS” om fötterna. Vid varje rast vrider vi ur strumporna och luftar fötterna. Dessutom går vi i krig med alla förbannade flugor.
Allting är fortfarande lika fuktigt och enorma ormbusk-skogar dränker ner oss totalt. Mina, tidigare, ljusgrå mjukisbyxor är nu mörkgrå. Snart väntar fasan att återigen tvingas ta på sig de dyblöta strumporna.
Snart är det dags för lunch. Efter att ha bestigit skogens Mount Everest hittar vi en perfekt rastplats. Efter att mjölksyran har sugit kraften ur benen så smakar det gott med lite spagetti bolognese. Trots att all äventyrsmat har vart god så är det inte värt 70 kronor/påse. Nästa gång lagar vi egen mat.
Vi inser efter ett tag att det är flugfritt. Halleluja. Här uppe är också marken torr och solen skiner, men trots detta måste strumporna än en gång vridas ur.
.
Statusrapport:
Antal blinningbett: 3
Antal geggamoja-hål: För många...
Antal flugjävlar: 0
Antal skogsmyror, som BITS: Massor!
Antal ölburkar kvar:0
Antal livstecken hittills: 4 personer + 2 hundar
.
Denna dag är så mycket mer underbar än igår. Underbar natur, lummig skog och öppna berglandskap täckta med vackert lila ljung. Många fina bilder blir det. Trots bitar av träskhål och geggamoja-pölar så är upplevelsen fantastisk.
Efter ett tag inser vi att vi dör lite grann av värmeslag. Långbyxorna åker av och kortbrallorna tas på. Mina är fortfarande blöta efter att ha hängt på tork igår. Vi svettas floder, men mungiporna pekar uppåt. Det är ju, äntligen, fint väder.
Sedan återstår bara att sitta och vänta på lilla mamma som ska hämta oss med bilen. Stället vi valde att vänta på är kanske inte det bästa då jag blir uppäten av rödmyror.
.
Förutom en fantastisk upplevelse får jag med mig erfarenheter och 57 nya myggbett hem. Tummen upp för det!
.
Man kan säga att hade en ganska händelserik helg!
