FANNY EKBERG

Länge, länge har jag velat ha ett par solglasögon. Sådana som är med rätt glas så att jag faktiskt kan se något också (det är ju inte bara att springa in i vilken affär som helst och plocka upp ett par billiga säsongsbrillor, nej.) Och när jag äntligen fick lite fart och såg till att det hände, tror ni inte att de ramlade ner i min brevlåda PRECIS den dagen då sommaren kröp och gömde sig bakom ett stort moln. Asså. VART TOG SOLEN VÄGEN??

 

Hur kul det än vore att prova sina solglasögon i molnigt icke-solväder, så tror jag att jag väntar på solen. Det här mul-vädret kan ju inte hålla i sig hur länge som helst.

 

Den senaste veckan har spenderats i Sälen tillsammans med underbara familjen. Vi har vandrat, svettats, kämpat, skrattat, fikat, svettats lite till och bränt massor med kalorier. Vi har dessutom andats ett ton med frisk fjäll-luft och njutit av en tystnad som inte går att hitta i stadens vimmel. Fjällen är Så. Jävla. Vackert. Den är alltid vacker och alltid perfekt. Det finns inga färger som skär sig (till skillnad från en tant som av någon konstig anledning hade valt en mörkrosa tröja till ett par osmickrande röda trekvarts-byxor. - Riva-sig-i-ögonen-moment.) och tiden står still. Precis här har naturen sett ut som den alltid har gjort i så många år, och det kommer den fortsätta att göra i många år till. Ljungen bryr sig inte om det faktum att den kanske har en grå kvist eller två, och fjällbjörken struntar i om den har ett litet skönhetsfel här eller där. I naturen råder ingen stress, bara lugn. Så. Jävla. Skönt. Nu när man har kommit hem känner man sig rensad. Renad. Klar.

 

Nu återstår bara det enorma tvättberget bestående av sängkläder, men framför allt svettiga vandringskläder. För att hänga den rena tvätten måste jag först ta mig över det stora smutstvätt-berget from hell. Du och jag tvätten, du och jag.

 

De dagar som gått har jag spenderat ute i Sveriges underbara skärgård. Hela familjen flyttade temporärt in i farmor och farfars segelbåt i två nätter. Vi guppade fram på lagom stora vågor och la sedan till för att bada, sola och göra ingenting. Precis som det ska vara på semestern. Sedan har vi väl ägnat ganska mycket tid åt att äta också. Mycket fika och goda middagar. Begreppet "sjön suger" kom verkligen till sin rätt. Så fort vi kom ut lite på havet så blev hela kompaniet lite småsugna.

 

Andra kvällen blev dock lite problematisk, då vinden kom att blåsa åt totalt fel håll gentemot vad prognosen sagt. Vi fick helt enkelt flytta på oss, och då det var fullt med båtar på varenda liten kobbe så beslutade vi att guppa tillbaka till Studsviks hamn för att grilla på bryggan. En liten kompromiss så där.

 

Men vi hade i alla fall tur med vädret, som man säger. Familjen jag-sitter-helst-i-skuggan-för-jag-är-inte-van-vid-så-mycket-sol har fått sin beskärda del av solljus, efter att ha varit på sjön i två dagar. Nu vill vi helst bara hålla oss i skuggan i några dagar. Men fin färg har vi fått. Brun, inte röd.

 

Igår drog jag och tre av mina finaste vänner till Gröna Lund. Med äventyrslusten på topp och höga förväntningar hoppade vi på bussen mot Stockholm. Eftersom varken Filip eller Sofia inte varit på Grönan sedan de var 10-12 år gamla, så satt vi och peppade igenom alla attraktioner som finns, vilka som är roliga och ska åkas många gånger, och vilka som bara gör ont och inte ska åkas alls.

 

När vi närmade oss Stockholm så kom regnet. Många och tunga droppar, från en himmel som bara var grå så långt ögat såg. Men vi klädde oss i fina regn-ponchos (som varenda kotte på Gröna Lunds område) och åkte i alla fall. Vi blev blöta, framför allt om våra stackars fötter som badade mest hela tiden. Men man kan ju inte bli mer än blöt. Inte ens när vi åkte berg-och-dalbanan i piskregn kunde vädret sänka humöret. Och som våra ponchos sa på baksidan, så går ju faktiskt berg-och-dalbanan fortare när det regnar. Wihii. Vi passade på att ta de flesta inomhus-attraktionerna medans det spöregnade, så som Lustiga Huset, Skrattkammaren och Spökhuset.

 

Framåt kvällen började himlen ljusna, och klockan 17.00 kunde vi äntligen sluta simma. Fötterna fick en rättvis chans att torka och vi avslutade vårt besök med att äntligen få åka den nyaste attraktionen "Eclipse", vilket var den mysigaste karusellen jag har åkt i hela mitt liv! Sedan passade jag och Sara på att ta ett åk i Fritt Fall Tilt när det inte regnade. Det är ju ett måste när man är på Grönan.

 

Sedan tog vi spårvagnen till centralen, och såg då solen bryta sig igenom de tidigare så regntunga molnen. Och när vi sedan satt på tåget hem strålade kvällssolen in genom fönstret. Mysig avslutning.

 

På det hela taget var det en lyckad resa. Att det regnade 90 procent av tiden var väl inte det roligaste, men å andra sidan så var det i sig en upplevelse. Och vi lät inte vädret hindra oss från att ha kul. Vi åkte, och blev blöta, men det var ju bara vatten. Nu har jag personligen upplevt denna nöjespark både i 30-gradig hetta och 13-gradigt ösregn. Lite kontraster i livet.

 

Idag blev det bad på Örstigsnäs med kussar och morföräldrar. Vattnet är väl inte riktigt å-jag-vill-bara-vara-i-och-simma-hela-dagen-skönt, men det är skönt att doppa sig lite snabbt för att sedan torka i solen på stranden. Och det finns ju inget mysigare än att läsa en bra bok med solen värmandes i ryggen. Sedan fick jag chansen att prova min nya bikini som är så fint grön. Älskar grönt.

 

Sedan är det dags för loppis i Jogersö ikväll igen. Nu kan jag verkligen se ljuset i tunneln, och från och med idag tar jag officiellt semester.

 

Man ska aldrig tro att man ska få bara en liten stund att slappna av. För så fort man tror att man har en uppgiftsfri dag, så kanske mamma ringer och säger att vi får oväntat besök IKVÄLL!.............

 

Och om dem oväntade gästerna inte har någonstans att slagga så är det ju upp till lilla mig att fixa det. Typ. Så jag har ägnat hela förmiddagen att städa friggeboden. Skaka, dammsuga, vädra, bädda, andas.

 

Nu ligger jag utslagen i soffan och hoppas att ingenting annat kommer i vägen. För om så är fallet så kanske jag kan se ljuset i tunneln och ta lite sommarlov. Det vore skönt.

 

Så var vi framme vid första juli. Man låter ju så gammal när man säger att tiden går så fort, men det går ju inte att låta bli. För tiden går ju så fort.

 

Jag har ägnat dagen åt arbete på Musikskolan. Sedan kom jag hem, tog en glass och beställde biobiljetter till ikväll. Mamma är lite sugen på den där "After Earth" med Will och Jaden Smith i huvudrollerna. Och man kan ju inte låta sin lilla mamma gå på bio alldeles själv.