FANNY EKBERG

Jag tycker inte om att vara sjuk. Annars brukar jag vara väldigt duktig på att tänka positivt, men nu är det jävligt svårt. Just nu känner jag mig mest som en stor äcklig hink med snor. Underbara vardag.

MEN DET VAR VÄL DÅ SJÄLVA FAN! Eller vad är det annars man säger när man helt plötsligt utan förvarning blir sjuk. Har suttit med snorig näsa och ont i kroppen i två dagar nu, och jag har redan tröttnat! (Tålamod är väl inte min största styrka i dessa sjukliga situationer...) Men jag kämpar på, tänker positivt när jag orkar, och lever på glass. 

 

Sedan vet jag inte om jag förväntas bli glad eller ännu mer förbannad när skitvädret utanför fönstret totalt matchar mitt sjuk-mood. Det är väl bra att det passar på att regna när jag ändå är sjuk, men lite sol och värme hade ju inte skadat för att få upp mitt humör. 

 

Har precis kommit hem efter att ha sett "Dr Jekyll & Mr Hyde" för andra gången! Under tre timmar satt jag och var en stolt ex-estet. Fick gåshud på så många ställen, och ögonen tårades vid mer än ett tillfälle. Det var så mycket energi och ren musikglädje! Hela musikalen var maffig, tonsäker och bara helt perfekt! 

 

Och nu sitter jag här, som den ex-estet jag är, med betoning på EX. Efter att ha bevittnat detta spektakel, är det svårt att acceptera att jag inte längre är en del av det. Jag fick mina tre år av glädje och vänskap, men sedan var det min tur att vandra vidare. Och nu satt jag i publiken, i stället för att stå på scenen. Konstigt.

 

Men jag är samtidigt så glad att jag faktiskt fick vara en del av detta storslagna. Världens största familj, på 90 personer, och jag var en av dem. På ett sätt är jag det fortfarande. En gång estet, alltid estet. Och just nu: en väldigt stolt estet!

Och så när man trodde att det var sommar... Nu har det regnat hur länge som helst, känns det som. Men man skall väl icke klaga. Mycket regn innebär en riktigt grön sommar. Och regn är faktiskt ganska mysigt. 

 

Under dagarna som gått har jag bland annat besökt Påtår. Skämde bort mina fötter lite. Myspys. 

 

Sedan sitter jag och tänker på det faktum att alla esteter, just nu, peppar på Culturum. Om bara en timme har de premiär av musikalen "Dr Jekyll & Mr Hyde", och jag är: SÅ. JÄVLA. AVUNDSJUK! Saknar min estet-tid så fruktansvärt mycket! Jag vill också stå och skrika pepp-ramsor på en scen bara minuter innan musiken börjar spela. På lördag och söndag får jag uppleva detta från ett annat perspektiv, från pupliken. Längtar.

 

Mitt nya liv har börjat! Det känns som om det faktiskt kommer att gå det här! Jobba, jobba, jobba. Så kämpar jag fram till "Beach Season 2013". 

 

Sedan har jag ju en sådan ofantlig tur att Söra ligger så nära som det gör. Fem minuter på cykel, sedan är man i ett underbart skogslandskap. Jag har alltid avundats de som bor granne med Ekensberg, och bara kan ta ett steg utanför dörren och hamna på ett joggingspår i skogen. Men att ha Söra i närheten är nästan lika bra. 

 

Trots att det blivit mest av ett spektakel, och det faktum att det handlar mer om vem som har kortast klänning än den som faktiskt kan sjunga, och den varje år förekommande och irriterande "slump" att alla grannländer ger varandra 12 poäng, så kan jag ju inte låta bli att involvera mig i Eurovision Song Contest! 

 

Förra året blev ju lite av ett episkt kapitel i svensk historia då Loreen vann hela finalen i Baku. Men jag måste säga att årets final inte var så dum den heller. För det första måste jag ge en liten applåd åt Petra Mede, som lite smått briljerade med sin rena engelska och fina franska. Dessutom var skämten som blivit inplacerade lite här och där väldigt roliga, för en gångs skull. 

 

Sedan var det uppfriskande att se att varenda människa faktiskt kunde sjunga! Det var väl bara söta lilla Bonnie för Storbrittanien som var lite småfalsk på sina ställen, men annars var det ju ett rent Eurovision. Efter Robin Stjernberg som fortfarande var den stora favoriten så hejade jag även på:

 

 

 

 

Även Loreens lilla extranummer var en trevlig överaskning. Människan är ju inget annat än perfekt! Hennes nya låt "We got the power" kommer att vara en personlig favorit från och med igår. 

 

Sverige slutade till sist på fjortonde plats, vilket jag tycker var oförtjänt trots den hårda konkurensen. Att Danmark vann vet jag inte riktigt heller om jag tycker var rätt. Låten var helt okej, men ingenting speciellt. Men så länge inte Grekland med sina kjolklädda pojkar som sjunger om whiskey, eller lilla fröken Rumäniens wanna be operatant vinner, så är jag igentligen glad för vem som helst. 

 

 

Jag hade hoppats att det inte skulle komma något "sjuttonde maj" detta år. Men det var lite för mycket önsketänkande. Idag är det den sjuttonde maj år 2013. Och min lilla Roffe skulle ha fyllt tre år. 

 

Men i år blir det bara en halv födelsedag. Rufus blir tre år, och firas med en äppelbit! 

 

 

Nu är det ju så nära sommar att jag inte vet var jag ska ta vägen! Allt har blivit grönt och luften luktar blommor och det är ljust, ljust, ljust! Jag flänger hit och dit för olika småjobb, repetitioner, spelningar, diverse ärenden och liknande, och då är jag så glad att jag har min underbara cykel. 

 

Sedan är det väl lite på tiden att man kommer ut och får lite färg. Jag tycker inte att man ser så blek ut under vintern, men när solen väl kommer fram och man blottar sina bara ben i efterlängtade shorts, så lyser man ju som en liten snögubbe. Men badsäsongen kommer väl snart, likaså ligga-och-pressa-i-solen-för-att-bli-lite-brun-även-fast-jag-tycker-att-det-är-det-tråkigaste-som-finns-säsongen. 

 

Dessutom så är det ju dags att ta tag i konditionen igen. Nu när det är så vackert väder ute så blir det ju inget problem. Denna vecka har jag startat mitt nya liv med två pass. Ett i måndags, och ett idag. Joggingtur på Söra minst tre gånger i veckan! Punkt. Bra. Då klubbar vi det!

 

Nu är det ju så fint väder. Våren kom över en dag, och sommaren likaså. Jag längtar till ljumna sommarkvällar och badutflykter, men just nu nöjer jag mig med joggingturer på Söra-spåret och bokläsning i solskenet. Sedan har jag klarat av årets första gräsklipp. Jag kan väl inte påstå att jag tycker att det är världens roligaste aktivitet, men doften av nyklippt gräs är ändå bland det mest underbara som finns. 

 

Sedan sparar jag ju ut mitt hår igen, efter att ha haft det kort-kort i många år. Just nu är det väl till axlarna, men längre vill jag att det ska bli. Och då blir jag glad när mamma kan göra en inbakad fläta på mig. Hårigt framsteg!

 

nyklippt gräs,

att jogga på Söra,

nya sänglakan,

inbakade flätor.

 

"Här är den sköna sommar". Typ. Dessa maj-dagar har varit alldeles fantastiska!

 

Helgen gick åt att rensa landet fritt från kärs. Mamma och jag slavade på våra knän många, många timmar. Knäna ömmar och jag har fått en mördarblåsa på mitt ringfinger, men nu ser det ju banne mig fint ut. Till Kristi Himmelsfärd ska vi så morötter och bönor som vi kan kalasa på i sommar. 

 

Sedan har det ju varit så varmt den senaste veckan. Den gröna sommarjackan tas fram, conversen tar sin plats på fötterna och i lördags invigde jag mina shorts som har varit så ensamma i garderoben hela vintern. Jag och mamma tog vår första shorts-cykeltur till City Gross, och känslan av vinden mot bara ben går inte att beskriva. 

 

Idag hade jag jobbintervju hos Clas Ohlson. Sedan skulle jag ta hand om en fiolelev på Musikskolan. Jag fick en timmes fritid där emellan, och tänkte att jag lika gärna kunde göra någonting av den. Jag cyklade till den lilla parken vid försäkringskassan, som jag aldrig kommer ihåg vad den heter, och satte mig på en av parkbänkarna. Efter att ha andats lite av den ljumna sommarluften tog jag fram min bok. Till ljudet av talgoxar och vindsus läste jag de underbara orden skrivna av Kajsa Ingemarsson, tills det var dags att ta mig vidare. En timmes kvalitetstid. Jag tänkte på det som mamma alltid brukar säga: Det här är livet på en pinne.

 

Jag hade glömt bort att vädret kan vara så vackert som det var idag. Strålande sol från morgon till kväll, inte ett moln på himlen och 15 plusgrader. Underbart.

 

Dagen ägnades åt att städa altanen. Ta bort alla saker, skrubba, olja, ställa tillbaks alla saker. Ganska simpelt. Nu ser den ju faktiskt riktigt inbjudande ut. Jag längtar redan till alla ljumna sommarkvällar då vi kan sitta ute och äta middag, och njuta av livet tills myggorna äter upp oss. 

 

En annan upplyftande aktivitet var att rensa kärs i landet. HERREGUD SÅ MYCKET KÄRS DET FINNS ÖVERALLT! Nu är de ju så små och söta, men om bara några veckor är de stora som bara den och skapar en djungel var man än låter ögonen vandra. Så mamma och jag hämtade handskar och hackor och började jobba. Efter en timme på knä med endast kärs runtomkring oss tyckte vi att det var nog. Vi lyckades befria våra rabarber ur kärsens grepp, och lite till kanske, men det är lite kvar att göra. Passande nog så är det Kristi himmelsfärd-helg nästa vecka. Då ska vi rensa mer.