FANNY EKBERG

Hej, vi har inte pratat på ett tag. Jag är ledsen att det tog en sådan tid för mig att komma. Jag har varit upptagen. Jag har behövt tid till att tänka. Jag har varit förvirrad. Men du kanske inte känner dig ensam. Du kanske har hittat nya kompisar, som du kan prata med. Kompisar som du känner dig trygg med, som du kan prata med om allt möjligt. Så är det inte för mig. Jag har ingen att prata med. Jag känner mig ensam. Det var ju ett tag sedan, men jag kan inte släppa taget. Inte än.   Jag behöver dig fortfarande. Jag behöver någon att prata med. Jag klarar inte av det på egen hand.

Det är väldigt tomt hemma. Tomt och tyst. Det känns som om luften har bytts ut mot någonting som är svårare att andas. Pappa pratar inte. Han har inte släppt taget än. Han är fortfarande väldigt ledsen. Han saknar dig. Han sover mycket och ler inte lika ofta som förut. Faktiskt, så ler han aldrig. Jag ser honom inte mycket över huvud taget. Jag tycker synd om honom, men jag vill inte prata med honom. Vad ska jag säga?! Jag vill prata med dig. Du känner mig bättre. Jag tycker om att sitta och prata med dig. Du lyssnar på mig. Du förstår mig. Det har du alltid gjort.

Jag ska snart börja andra klass. Det ska bli spännande. Du behöver inte följa med, jag klarar det själv. Du får gärna titta på om du vill. Det skulle kännas tryggare om du i alla fall var i närheten. Men jag vet inte vad du gör nu, du kanske inte har tid. Jag hoppas att du har tid. Du har i alla fall tid att lyssna på mig.

Jag hoppas att det går bra att jag kommer hit och pratar med dig. Jag är bara inte redo att släppa taget än. Jag är inte ledsen längre, det är inte det. Jag är inte rädd för framtiden. Nej, jag klarar mig alltid. Jag är rädd för att glömma. Glömma dig. Glömma hur du luktar av blommor och frisk sommarvind. Glömma din mjuka röst som brukade sjunga mig till sömns. Det känns inte så, men jag vet inte.

Men att prata med dig räcker för mig. Jag tycker om det. Det hjälper mig att minnas. Det gör mig lugn. Det gör ingenting att du inte säger någonting. Det är skönt att ha någon som lyssnar. Bara lyssnar.

Jag skulle vilja träffa dig igen. Krama dig. Höra din röst. Det är synd att du bor för långt bort. Jag vet inte hur många meter det är, men jag tror inte att jag hittar till Himlen i vilket fall.

Kan du höra mig? Jag tror att du kan det...