när man har alldeles för mycket tid
Tre och en halv timmars håltimme. Totalt jävla löjligt. Man hinner ju dö flera gånger om, flera gånger i veckan. Sitter och lyssnar på "Starry night" av Don McLean, för det är allt jag kan göra för tillfället. Engelska-läxan, som jag fick för en timme sedan, är klar. Svenska-artikeln är färdigskriven (en vecka i förväg). Varför är jag så snabb? Visserligen kan jag ju sitta och tänka på att jag har ont i foten sedan jag kraschade med cykeln för att jag var lite tillfälligt dum i huvudet. Det är ju kul.
