Lev livet för i helvete
Att sitta i ett rum där klockan på väggen visar kvart i två när klockan egentligen är halv ett.
Kommer man någonsin framåt?
Klockan kan inte gå baklänges, så varför känns det som om tiden kan det?
Man är fast mellandåtiden och framtiden, men det är inte nuet.
Det är någonting mitt emellan.
Fast om tiden känns närmare dåtiden så är det svårt att röra sig mot framtiden.
Tiden är en illusion, en stark sådan. Om tiden är en illusion så borde livet också vara det, eftersom tiden styr oss.
Men livet är så jävla kort.
Det finns ingen tid till att tänka: ”jag gör det sen”, ”jag är fortfarande ung”, ”imorgon är en ny dag” eller ”det här kan jag göra idag för det ordnar sig imorgon”.
Livet är så jävla kort.
Låt inte tiden styra, utan se tidlöst på det enda liv du har.
Säg inte: senare, kanske eller skitsamma.
Säg: nu, ja och jag bryr mig i stället.
Strunta i tiden. Strunta i varför, kanske och senare.
Lev livet för i helvete.
