Anywhere the wind blows
Projektveckan är i full gång, och Höstkonserten börjar ta form. Imorgon kör vi första gången inför publik, vilket känns ganska overkligt för tillfället (eftersom vi inte har lyckats köra hela föreställningen utan stopp ännu...) Det saknas lite engagemang från vissa, men det får vi väl jobba på, snabbt som tusan.
.
Jag mår väl inte så prima kanske. Är allmänt trött, har ont i huvudet och idag mådde jag dessutom illa och kände mig lite svimfärdig. (Men ingen fara, jag piggnade till framåt dagen!) Men jag tar alla pauser jag behöver för att kunna vara med. Det krävs mer än så för att jag ska avstå från den sista Höstkonserten innan studenten.
.
Annars är det underbart. Det finns ingen mer fantastisk känsla än att stå på scenen, och sjunga musik jag älskar. Nu är det bara att ge allt man har och göra världens mest proffsiga föreställning. Man får hänga med, anywhere the wind blows.
