Men hej-kom-och-hjälp-mig.
Jag har nog världens roligaste tillvaro tror jag (detta sagt med en massa ironi). Efter att ha varit svag och matt och suttit och skakat i soffan i två dagar, så har förkylningen övergått i snor, det går framåt. Men som om det inte var nog så upptäckte vi igår att en tidigare finne i armhålan utvecklats till en röd, irriterad utväxt. På med spritförband och idag var vi till en läkare. Hon tittade en stund på den och sa sedan: "Nu kommer jag att vara lite elak mot dig." Förtroende-givande, eller hur? Sedan klämde hon ut den, under stor smärta. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men det var lättare att skratta, så jag gjorde det. Fast det är ju klart, jag skrek ganska mycket också. Jag har en ganska hög smärt-tröskel, men det här gjorde ont. Sedan kompletterade hon med kommentarer som "Du kommer nog att bli lite blå efter det här", "Om du får feber eller rodnader i helgen så får du ringa" och "Ibland måste man klämma i omgångar". Jag ska på en återträff på måndag, och då hoppas jag att de inte måste klämma igen.
.
Hej kom och hjälp mig liksom.