PULSA.
Är nyss hemkommen från Arbetsförmedlingen. En timme tog det. Snön föll kraftigt, och jag pulsade hem hela vägen. Jag fick min första näshåren-fryser-till-is-upplevelse, och min andra ben-frys (då jag glömde långkalsonger...).
Om man föreställer sig Quasimodo som går ut i ett snöoväder, och sedan står han där tills han har blivit en snögubbe, så har man en ungefärligt bild om hur jag såg ut på min hemfärd. Det blåste ju lite, och snöade, så nedåtlutad och kutryggig blev man.
När jag pulsade fram i snöhavet så var det nästan så man trodde att det skulle gå snabbare att simma hem. Det blir kanske att ta fram skidorna i framtiden? Allt eftersom tiden gick så blev det kanske lite jobbigt med snön, i alla fall att pulsa i den. Men sedan hörde jag knarret under skorna, och då blev jag glad igen.
Sedan är det lite roligt att se alla människor ute i snöyran. Man kan, med hjälp av snön, se hur länge en person har varit ute. Om man ser ut som en liten snögubbe så har man alltså varit ute ganska länge. Sedan kan man se var det är populärast att gå omkring. Om man säger så, ju närmare man kommer vårt område, desto färre fotspår, vilket innebär mer snö att pulsa i. Antar att det är det enda alternativet till att man skulle vilja bo i stan, i alla fall på vintern.
Nu är jag öm om näsan och kall om benen, men jag är i alla fall hemma.
