DEN SISTA VILAN.
Natten var svår. När det var dags att sova, visste jag inte vad jag skulle göra. Jag försökte att lägga mig ner i sängen, men det kändes inte bra. Jag gick upp till buren, för att försäkra mig om att Roffe inte låg där i ett hörn och vilade. Men det gjorde han inte. Jag satte mig i soffan, och kramade om handduken som han älskade att ligga i. Kramade, luktade. Hans doft fanns fortfarande kvar. Jag bara satt där, och kramade, och grät.
Efter mycket tröst, och lugnande piller lade jag mig i sängen igen. Handduken tog jag med mig. Höll den tätt emot mig. Efter mycket gråt och tanke somnade jag.
Idag hade vi begravning. I solskenet grävde vi ett hål under syrénbusken. Jag tog upp mitt lilla hjärta ut kartongen och lindade in honom i handduken. Kramade om honom, viskade ett sista farväl, och lade sedan försiktigt ner honom i jorden. Jag sjöng den enda låten som jag tyckte passade:
En sol på fönsterrutan
en morgon hälsa mig.
Den är jag gärna utan
om jag får älska dig.
Vi köpte lite påskliljor, som nu står och lyser vid hans sida. Vi ska göra en gravsten att lägga ovanpå graven. Och till sommaren kommer syrénen att blomma över min lilla älskling. Ett vackert, skyddande tak.
Sov gott Roffe.
