LOPPIS.
Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt att sälja grejer på Jogersös bakluckeloppis. Mamma och jag kopplade på våra allra vänligaste leenden och lyckades, när allt var slut, sälja grejer för cirka 500 kronor. Ett helt okej resultat. Sedan kunde vi ju inte låta bli att köpa lite nya grejer, och någon slags middag var vi tvugna att ha för att klara av fem timmar på Jogersös knökfulla gräsmatta. Allt som allt gick vi väl cirka 250 kronor plus. Hihi.
Men det trevligaste med loppis är ändå alla möten med nya människor. Man träffar såmycket spännande folk vid sådana här tillställningar. Vi träffade bland annat en kvinna med väsk-mani som köpte min gamla axelväska. Hon hade tatuerat in massor med spindlar som kröp uppför hennes ena ben. Hon hoppades att det skulle hjälpa henne bota sin spindel-fobi, men det hade inte gått så bra som hon hade hoppats.
Sedan träffade vi en liten tjej som visade vår läpp-telefon (en telefon som ser ut som en pussmun) för sin kompis. Hon pillade lite på den och sa sedan "Titta, sådana här hade man förr i tiden!" Åh, lilla vännen.
Sedan kom det en till liten tjej som blev lite smått förälskad i en stor gosedjurshäst som jag fick i Sälen efter mycket tjat i min barndom. Hon frågade efter pris, och när vi sa trettio kronor sa hon bara "Det har jag inte råd med" och såg så där besviken ut som bara ett barn med nyfunnen gosedjursförälskelse kan göra. Då frågade vi hur mycket hon hade, och till sist fick hon hästen för tjugo kronor. Hon tog den och liksom kramade om den som att säga att hon alltid skulle älska den, med världens största leende på sina små läppar. När det gäller ett barn och ett gosedjur kan man alltid pruta tio kronor utan problem. Hon blev ju så lycklig.
För att sedan komma tillbaka till läpp-telefonen, så funderade vi nu i efterhand att vi skulle ha tagit betalt för att ha fått pilla på den. För om vi hade gjort det hade vi nog varit miljonärer vid det här laget. Så många människor kom fram och tittade på den, gammal som ung, sa att den var så häftig, provade att hålla den till örat. Men efter fyra timmar stod den fortfarande kvar på bordet. Förhoppningsvis får den ett trevligt hem via Öppen Hand i stället.
Allt som allt. En väldigt trevlig kväll.
