FANNY EKBERG

Det här med att börja plugga är ju inte lätt. Lappar som ska hit och dit och alla företag ska samarbeta med alla. Det är ju som upplagt för katastrof.

 

Jag har suttit i telefonkö hela morgonen och lyssnat på de ljuva orden: "Du har plats 121... i kön." Men det var väl roligt! Jag pratade med Försäkringskassan och de sa att jag skulle ringa till CSN. Då pratade jag med CSN och de sa att jag skulle ringa tillbaka till Försäkringskassan. Sedan ringde jag tillbaka till CSN och då sa de att jag skulle ringa till Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan måste nämligen sätta ett stopp för min utvecklingsersättning till den 1 september, men för att de ska kunna göra det måste Arbetsförmedlingen skriva i att jag skrivs ut den 1 september, men det har de inte gjort än, och då kan inte Försäkringskassan se det, och då kan de inte sätta stopp, och då kan inte CSN se det från Försäkringskassan!... Ja. Man får långsamt räkna till hundra och försöka att låta lycklig när man förklarar för den andra människan i luren att: "Nu ringer jag bara för trettiofjärde gången till er..." Triangeldrama. Jag trodde det var meningen att man skulle uppmuntras till att börja plugga...

 

Men i mellan allt detta roliga har jag dessutom storstädat mitt rum inför flytten. Dammsugit från grunden så att säga. Sedan har jag tvättat den sista omgången som ska med till Örebro. Och så klart gick jag förbi diskhon och såg den förjävliga ansamlingen med disk.