LÄNGTAN.
Detta mörker måste väl ha ett slut? Dagarna blir ljusare och ljusare, men det går för långsamt. På något sätt. Snigel-tempo är inte önskvärt i alla lägen. Detta är ett sådant läge.
Denna vinter har varit underbar för min vintersjäl. Men allt måste ha ett slut. Allt måste bytas ut. Nu när tötiderna kommer, och ljuset smyger sig på, så längtar jag till våren. Jag längtar efter fågelsång. Jag längtar efter att kunna sitta på framtrappan och sola ansiktet till vårens första värmande solstrålar. Jag längtar efter att få kräla i gräset och bli grön på knän och armbågar. Jag längtar efter att kunna gå på bar asfalt med tygskor och känna världen under mina fötter.
Det blev mycket att längta till just nu. Men för tillfället så får jag glädjas åt att varje dag blir tre minuter ljusare. Ett litet steg i taget. I oönskat snigel-tempo. Men det är så det måste vara.
