THIS COULD BE PARADISE.
Jag är, och kommer alltid att vara, en vintermänniska, men fan vad vackert och skönt det är ute just nu! Det finns ingenting som är så vackert och inspirerande som naturen. Som är så fridfullt men samtidigt så fullt av liv. Som är så fulländat men fortfarande så mystiskt. Som är så enkelt men på samma gång komplext. Som är så perfekt.
Och nu i sommartider är det så väldigt underbart att kunna slänga sig på cykeln när man än har lust, och susa fram på bar asfalt, medans ljumna vindar smeker kinderna. Höra fågelkvittret och dofta på syrener. Jag uppskattar en promenad i minusgrader med gnistrande snö minst lika mycket, men det är ju befriande med lite kontraster ibland.
Det är så mycket prat om att komma till paradiset hit och dit, men jag undrar om vi inte redan är där?
