FANNY EKBERG

Känner att livet tar en liten vändning. Roffe gick upp 40 gram under natten och har börjat äta lite på egen hand. Och för första gången på väldigt länge har jag en helt uppgift-fri helg. Gick och la mig kl 21.00, och vaknade utvilad kl 09.30. För första gången på väldigt länge kände jag att jag kunde sova. 

 

Igår hade vi ett litet för-kalas för lilla mig. Morfar kom med present och påskägg och jag kalasade på räkmacka till middag. Morfars present var den bästa jag har fått på många födelsedagar. Jag har ju fattat tycke för ugglor på senaste tiden. Jag tycker bara att dem är speciella. Söta, men ståtliga och starka på samma gång. Och nu fick jag en fin skulptur gjord på återvunnen gammal plåt. Nu står han på min fönsterbräda. Min egen lilla skyddsängel. Tack morfar. 

 

Nu är det ju så sjukt fint väder ute! Det känns som om våren är nära. Överallt ser jag snödroppar som kryper upp ur snön och solen har värmt vår värld flera dagar i sträck. Nu är det nära till den efterlängtade cykel-eran. 

 

Jag vet dock att man inte ska bli alltför glad i förväg. Vintern kanske verkar vara över, men Moder Natur har haft beslutsångest förut. Man vet aldrig. Kanske kommer det mer snö snart? Men just nu är det i alla fall lovande. 

 

Morgonen har ägnats åt städning av marsvinsbur och dammsugning av hus. Vanliga hushållsaktiviteter så där. I kväll är det Melodifestival-final, vilket ska beskådas varken man vill eller inte. Jag håller alla tummar och tår för Robin Stjernberg. Blir det någon annan som vinner så kommer jag att krypa under en sten och skämmas under Eurovision Song Contest. Fan vilket dåligt startfält vi har i år... Heja Robin!

1 mars. 30 dagar kvar tills jag fyller 20. Hujedamej vad tiden går fort hörrni. Snart är det midsommar, och sedan jul, och nyår, och sedan är det vår och snart är det midsommar igen. Och sedan är det dags för jul. Igen. 

 

Idag var det VIP-morgon för alla H&M-medlemmar. Jag sprang runt som en sådan där uppvridbar leksak för att försöka hitta ett par svarta jeans. Men det var inte lätt. Inte nog med att damskor slutar i storlek 41, alla byxor slutar på 32 tum i längd. Så om man då råkar vara lite längre, som jag, så är det inte lätt att hitta byxor som inte slutar vid knäna... Jag hittade dock ett par som var ganska långa trots allt, och dem var snygga, så fick det bli! Sedan hittade jag två tröjor också. Kunde liksom inte låta bli. 

 

I framtiden får jag väl fundera på att flytta någonstans där alla kvinnor har långa ben. Typ, Ryssland...

 

Idag har varit en sådan där underbar dag. Solsken. Massor med plusgrader. Dripp dropp. Jag tog mig tid till att sitta på framtrappan och sola ansiktet, till ljudet av rinnande vatten och fågelsång. Så mysigt. Vårkänslor ända ut i lilltårna. 

 

Sedan invigde jag Brandkärrs Thai-take away. Efter att Lamduan Thaifood thairestaurang stängde i stan så har jag längtat efter thaimat i toppklass. Nu har jag hittat det igen. Så gott. Lagom starkt. Lagom kokta grönsaker. Kyckling och räkor. Om nom nom!

 

Nu mår jag så där äckligt bra och tittar på "Sveriges mästerkock". Och imorgon är det en ny dag, med förhoppningar om fortsatt solsken. Tack. 

 

Dags för loppis igen. Rosvallas loppis. Jag och mamma fick kli i fingrarna. Ungefär.

 

Jag kom hem med lite skålar, några glas, ett antal böcker och dessa underbart söta tavlor. De ger en skön känsla liksom. De ska sättas upp på väggen i veckan. Och sprida lite sommarkänsla. 

 

Och så fick jag ett sådan där jobbigt ryck igen. Jag fick lust att organisera mina recept. Eftersom dem tidigare bara stod huller om buller i ett fult kollegieblock som blivit över från femte klass, så tänkte jag att det kanske var dags för en liten modernisering. 

 

Nu finns alla mina recept samlade i en pärm. Kategoriserade och färgmarkerade. Med hemmagjord framsida. Ibland är man värd lite vuxenpoäng. Nu blev jag hungrig.

Detta mörker måste väl ha ett slut? Dagarna blir ljusare och ljusare, men det går för långsamt. På något sätt. Snigel-tempo är inte önskvärt i alla lägen. Detta är ett sådant läge. 

 

Denna vinter har varit underbar för min vintersjäl. Men allt måste ha ett slut. Allt måste bytas ut. Nu när tötiderna kommer, och ljuset smyger sig på, så längtar jag till våren. Jag längtar efter fågelsång. Jag längtar efter att kunna sitta på framtrappan och sola ansiktet till vårens första värmande solstrålar. Jag längtar efter att få kräla i gräset och bli grön på knän och armbågar. Jag längtar efter att kunna gå på bar asfalt med tygskor och känna världen under mina fötter. 

 

Det blev mycket att längta till just nu. Men för tillfället så får jag glädjas åt att varje dag blir tre minuter ljusare. Ett litet steg i taget. I oönskat snigel-tempo. Men det är så det måste vara. 

Dagarna går, och plötsligt kom jag på att mina fötter inte har fått någon uppmärksamhet på väldigt länge. Då tog jag mig tid till ett väl behövt fotbad. Fotsalt, skrubbning, fotkräm och hela faderuttan. 

 

Nu är mina fötter glada, och mjuka som baby-rumpor. En väl spenderad halvtimme av mitt liv. Nu ska jag fortsätta att njuta av denna fredag. Todelo. 

Alla hjärtans dag. Dagen då man ska gulli-gulla med sin älskling och köpa massor med rosor och choklad och annat gott. Dagen då det sägs så mycket kärleksfulla ord till varandra att man nästan tröttnar. Överallt syns det extrapriser på oxfilé, jordgubbar och musslor, men vi har nöjt oss med att köpa hjärtformade makaroner. 

 

Jag har dock inte någon att gulli-gulla med. I stället smäller jag i mig gele-hjärtan tillsammans med mamma, och hör låten "All by myself" från filmen Bridget Jones spelas på repeat i huvudet. Men det är ju också ganska mysigt!

 

 

Också var det måndag igen. Idag var en sådan morgon då väckarklockan ringde och allt jag kunde tänka var: NEJ INTE NU!!! Men jag var duktig och kom upp i alla fall. Pluspoäng där. 

 

Annars kramar jag mitt marsvin. Små saker som gör livet värt att leva. På tal om det så ska jag se "Les Misérables" för andra gången imorgon, den här gången med mina kära vänner. Vilken nörd jag är ibland. Hihi.

 

Och här sitter jag och söker på vartenda förbannade universitet i hela Sverige, för inspiration. Sedan hade det ju varit bra om Litteraturvetenskap bara gick att läsa på ett eller två universitet, så man slipper ha sådan beslutsångest. Men sådan tur har jag inte...

 

Jag funderar dock på Umeå Universitet, då jag helst vill flytta uppåt i landet. Jag berättade det för mamma igår, och hon fick en sådan där: Jag-skulle-aldrig-ha-klippt-navelsträngen-blick. Jag älskar dig också mamma. 

Igår gick jag och mamma, efter en lång väntan, på "Les Misérables" i Biostaden. 2 timmar och 40 minuter av ren, konstnärlig glädje.

 

Det var den absolut vackraste film jag har sett i hela mitt liv. Jag har aldrig gråtit på en bio förut, men igår bölade jag från början till slut. Allt var så perfekt. De hade hittat alla världens bästa skådespelare och placerat i samma film, och tänk vad många skådespelare som kan sjunga utan att man hade en aning om det. 

 

Skådespelarinsatserna var utom denna värld. Det var så innerligt att det gjorde ont. De förvred sig i de mest avskyvärda grimaser och smärtsamma ansiktsuttryck samtidigt som de sjöng om orättvisor och drömmar. Och det var så vackert. Så trovärdigt. 

 

Att alla sedan kunde sjunga som gudar var ett stort plus. Största överraskningarna var Russel Crowe och Eddie Redmayne. Så vackra röster och sådan röstkontroll. Sedan måste man ge skådespelarna en extra applåd för det faktum att alla sjöng live under inspelningen, och det märktes, men på ett positivt sätt. 

 

När vi lämnade bion så ville jag leva i en musikal. Leva genom musiken. Hela "Les Misérables" är som ett stort konstverk. Ett stort stycke poesi. Så vacker musik. Så tänkvärda texter. "I dreamed a dream in time gone by. When hope was high and life worth living.", "Empty chairs at empty tables, where my friends will sing no more.", "To love another person is to see the face of God."

 

Så för att sammanfatta: SÅ JÄVLA BRA!

 

Också var man officiellt sjuk. Helvete. Fan. Jävlar. Piss. Järnvägar. Satan. Shit. Man får faktiskt svära när man är sjuk, och förbannad. 

 

Då blir det att sitta hemma, ta det lugnt, och skriva personliga brev. Och snyta sig och andra roliga saker. Dessutom skar jag mig i fingret igår, vilket man egentligen inte ska göra, och idag är det stackars fingret omplåstrat. Sedan är jag lite stel i nacken och har ont i huvudet. Nackkrage på. Underbara vardag. Du har ju verkligen ett sätt att muntra upp mig. 

 

Sedan är det plusgrader och töväder utanför fönstret. Det droppar från taket, och jag tyckte att jag hörde fågelsång när jag gick efter posten igår. En liten extra smäll i ansiktet för min vintersjäl. 

 

Men något positivt då. Ja. Man får ju äta glass när man har ont i halsen. Mitt i veckan. Det är ju lite kul. 

 

 

Idag har varit en rolig dag! Först upp tidigt för att duscha, efter det märka att det snöar i massvis utanför fönstret, sedan iväg till programmet. Där rullade saker på som dem brukar. När jag sedan skulle vandra hem så såg jag att det fortfarande snöade i massvis utanför fönstret. Såna där underbara, stora, fluffiga snöflingor. 

 

Mina vintersjäl skrek av lycka och mina fötter började knalla hem. I underbar vinteryra så pulsade jag hem i 15 cm änglalik nysnö. Jag kan ju inte påstå att det var en lätt och svettfri vandring, och vid vissa tillfällen önskade jag att jag hade haft en kälke, eller en häst och släde. Men som sagt, min vintersjäl skrek av lycka. 

 

När jag kom hem blev det en kopp varm choklad och nya byxor och strumpor, då mina nuvarande var blöta. När jag hade andats lite så var det dags att skotta, för man vill ju inte att lilla mamma ska fastna i en snödriva på väg in med bilen. Jag kämpade på och min vintersjäl skrek av lycka. Prognosen i min väder-app spådde 4 cm nysnö. Det jag gick i och skottade var minst 20 cm. Tror att jag ska ta bort den appen...

 

Nu är jag allmänt slutkörd och lite småfrusen. Men oj vad duktig jag har varit! Nu är min vintersjäl lycklig! Sa jag det?

 

Tycker lite synd om alla stackars satar som fortfarande envisas med att gå runt i sina converse-skor. Dumma människor...

Idag kom dessa två underbara ting i brevlådan. Så så så fina! Det enda problemet med dem är att jag inte vet vilket jag vill använda först...

 

Börjar från och med idag mitt program hos Kunskapscompaniet. Gick, för första gången sedan skolan slutade, upp klockan halv 7 och jag kan säga så mycket: det känns att man har blivit lite förslappad. Men uppe med tuppen var jag och försökte att tänka så positivt som möjligt. 

 

Det är ju lite nyttigt det här att få in lite rutiner igen. Även fast det kommer att ta ett tag att vänja sig vid dem. Det känns som om jag har varit uppe hela dagen, men klockan är bara halv tio på morgonen. Vilket ger mig massor med tid till att fundera ut vad jag vill med mitt liv. Vad vill jag göra? Var ska jag ta vägen? Hur ska jag komma dit? Oj oj...

Första inlägget på det nya året. Vädret ute påminner om tidig vår, och nu har till och med trottoarerna smält fram. Dagen har hittills ägnats åt lite bio-tittande. Jag och lillesyrran såg på "De fem legenderna", och jag måste säga att den var ganska bra. Ibland undrar jag om jag är lite för gammal egentligen för att tycka att det ska bli spännande att se en ny animerad barnfilm... Nej, det är jag inte. Troligtvis ligger väl de flesta Nyköpingsbor hemma och sover eller slappar i soffan efter ett fartigt nyår, och det var skönt för oss då det bara var 10 personer i biosalen. 

 

Så nu är det dags för år 2013. Jag har inga direkta nyårslöften. Mitt nya hälsosamma liv har jag redan börjat med, och jag har inget rökbehov eller annat skit som behöver upphävas. Jag får väl leva en dag i taget och se vad framtiden har att erbjuda. 

 

 

Så var vi framme vid nyårsafton år 2012. Vi lämnar det gamla året bakom oss, för att träda in i ett nytt, vackert kapitel. "Grevinnan och betjänten", som är ett måste på nyårsafton, har avnjutits med goda skratt, (Tänk att någonting kan vara lika roligt varje gång man ser det) och snart målas himlen med sprakande färger.

 

Vi får tycka lite synd om alla djur som undrar vart dem ska ta vägen i allt öronbedövande buller, och försöka att inte tänka på alla de gifter som sprids i naturen på grund av alla vackra fyrverkerier. Dessutom får man försöka att inte tänka på det faktum att det är fyra plusgrader i luften... 13 ska ju vara ett oturstal, men jag har en känsla av att det kommer att bli ett bra år. 

 

Välkommen 2013. GOTT NYTT ÅR!

Nu är det halt ute allihopa. Säkerhetsråd är att inte gå ut utan broddar eller möjligtvis skidstavar, oavsett om du är 19 år eller 90 år. Till och med jag tycker att det är lite smått livsfarligt utomhus. Imorgon kommer det säkert att stå om alla benbrott i tidningen. 

 

Jag trotsade i alla fall naturens isrink, då mjölken var slut. Och jag höll mig på två ben hela tiden. Dock så led jag med alla stackare på stan som bara måste strutta runt i klackskor. Snälla, snälla: KÖP ETT PAR RIKTIGA VINTERSKOR SÅ ATT NI INTE RAMLAR OCH DÖR! Tack för mig.

Dagen före julafton. Det känns lika overkligt varje gång. Ska tiden verkligen gå så här fort? Men efter en lång fundering och många tankeställare så kommer man på att, ja den ska nog göra det. 

 

Utanför är det minusgrader och mörkret faller tidigt. Det ser ut att bli en fin vit jul med pudersnö, så nu är det bara att vänta på tomten. Ho ho ho.